Hösten är på ingång, och vi är tacksamma för en ovanligt fin septembermånad, som just passerat. – I dagarna flyttar jag hela min ateljé till övervåningen i vårt boningshus, och att skärskåda ett samlande sedan 28 år tillbaka har inneburit mycket materialrensning och körande till återvinningsstationen! En gammal dam jag kände, också väverska, citerade sin man som sagt till henne: ”Ska du hinna väva allt du tänkt får du allt be Vår Herre om ett liv till!” Gäller nog mig också, är jag rädd…
Men nu börjar uppbyggnaden av arbetsrummet i huset, så att vävningen kan komma igång igen. Mattvävar på beställning väntar i kulissen!
Linprocessen har fortsatt! Här skördar jag mitt lin, ”rycker” det, ett handmått i taget. 
Mitt sådda spånadslin har mognat, och nu är det skördat, dvs ”ryckt” – man rycker upp hela plantan med roten – och hänger på tork. Jag hoppas kunna frörepa allt idag så att jag får nytta av linfröna och inte mössen när skörden ska läggas på gräsmattan för landrötning i några veckor. Detta görs för att ytterveden på varje strå ska ”ruttna” och bli lätt att avlägsna i jakt på själva linfibern innanför.
Mattabletterna, som varit på gång i lilla vävstolen sedan ett år tillbaka, är nu äntligen färdiga. Nu är de fållade, tvättade och manglade för vidarebefordran till Slöjdens Hus i Skövde. Där har utställningen ”Vävrosengång” vernissage på lördag 4/9. Så bra det passade då att Torsövävarna, vävstugeföreningen, ska ha sin höstkick-off just den dagen och kan starta med besök på utställningen!
Sista pläden av mina fyra drällplädar blir i gröna milda nyanser. En del är växtfärgat av mig på en kurs i Odensåker 1981 – en oförglömlig dag med andra textilintresserade kvinnor runt eldar vid ån Tidans strand. Min första introduktion till textil kvinnogemenskap med mycket skratt och glädje.
Även i år ska jag delta i Hemslöjdens och Västra Götalandsregionens projekt ”1 kvm lin 2021”. Förra året grodde inte ens den matsked frön jag fick och sådde, men skam den som ger sig….
Nu växer ett antal plädar fram i vävateljén. Ny varp är pådragen, och denna gång ullgarn i tre naturliga nyanser. Jag rensar i mitt garnlager, och av den här vita och grå kvalitén finns det så det räcker till en varpräcka till, för ytterligare fyra plädar!
Jag randade den första, röda pläden utan att mäta ränderna alls. Varje spole fick räcka så länge den räckte – randningen bestämde jag i fönstersmygen bakom vävpallen så att fördelningen av nyanserna blev jämn och vacker.
Det blev ju lite annorlunda än vad jag hade tänkt! Men jag är inte så road av att upprepa mig, så det blev något nytt, manuellt inplock av den kornblå trasan, i rombformer längs mattans mitt. Den kornblå färgen kommer igen i mattans fållar, så att det förhoppningsvis bildar en helhet. Inuti de större romberna plockar jag dessutom in enstaka kornblå trasor, för att definiera dem ytterligare.
