Nu har jag vävt band till alla handdukarna, och för att vara rationell satte jag upp en lång varp och skiftade mönstertrådarnas färg för att kunna klippa av rätt längd till rätt antal handduk i en viss färg. Nu håller jag på med handfållning av alla 10 handdukarna – rätt, dvs mycket tätt, handfållade handdukar håller tvätt efter tvätt, medan maskinfållat kan gå upp efter ett decennium eller så… åtminstone enligt min snart 50-åriga erfarenhet!
Under hösten har vi flyttat vävateljén från den separata byggnaden på tomten till vårt bostadshus övervåning, eftersom TV’n där skulle ner på nedervåningen. Att dagens elkostnader gör denna flytt till en post på pluskontot behöver väl knappast påpekas, även om det inte ursprungligen var huvudanledningen… Temperaturen i tidigare vävateljén, numera gästhuset, behöver ju inte överstiga 16 grader, så länge vi inte har gäster där!
Nu har jag båda mina vävstolar i ett rum med en materialhylla emellan, och dessutom plats för ett jättestort arbetsbord, sammanfogat av två skrivbord från nedervåningens ”kontor” som nu blev TV-rum. Allt är återanvänt, ingenting har vi behövt skaffa nytt, det gällde bara att ge sakerna en bättre funktion.
I lilla vävstolen sitter en handduksväv i rutig teknik som möjliggör många olika färger på handduk i samma uppsättning.
I stora vävstolen är förberett för pådragning av en svart mattvarp, där en beställningsmatta ska bli till.
Vid arbetsbordet har jag både en syplats och en plats, mitt emot, för annat förberedelse- och avslutningsjobb med mina vävar. Utan att behöva trängas med mig själv!
Hösten är på ingång, och vi är tacksamma för en ovanligt fin septembermånad, som just passerat. – I dagarna flyttar jag hela min ateljé till övervåningen i vårt boningshus, och att skärskåda ett samlande sedan 28 år tillbaka har inneburit mycket materialrensning och körande till återvinningsstationen! En gammal dam jag kände, också väverska, citerade sin man som sagt till henne: ”Ska du hinna väva allt du tänkt får du allt be Vår Herre om ett liv till!” Gäller nog mig också, är jag rädd…
Men nu börjar uppbyggnaden av arbetsrummet i huset, så att vävningen kan komma igång igen. Mattvävar på beställning väntar i kulissen!
Linprocessen har fortsatt! Här skördar jag mitt lin, ”rycker” det, ett handmått i taget. 
Buntarna sätts samman två och två för att kunna hängas upp att torka sedan.
Därefter byggde jag mig en liten frörepa, en träkloss med 10-15 st 4-tumsspik i, och när fröna var repade la jag dem i ett örngott och kavlade med min brödkavel utanpå för att ”tröska” rent fröet. Sen gick jag ut i lagom blåst och ”kastade agnarna för vinden” som det står i Bibeln, och de tyngre linfröna föll rakt ner på mitt utbredda lakan.
Sen följde ”rötning” dvs att genom en kontrollerad förruttnelseprocess, i vatten eller på land, skilja stråets hårda ved från själva lintågan, som jag ju vill komma åt. Jag la ut linet på vår gräsmatta (med kompostgaller på – vi har ju hundarna här…) och efter 17 dagar hade jag testat några gånger och bedömde att det var klart. Nu hänger det på tork igen, inne i tvättstugetaket den här gången, i väntan på s k beredning. Det blir på Persgården i Karleby utanför Mariestad den 18 oktober, och det ser jag verkligen fram emot!
Mitt sådda spånadslin har mognat, och nu är det skördat, dvs ”ryckt” – man rycker upp hela plantan med roten – och hänger på tork. Jag hoppas kunna frörepa allt idag så att jag får nytta av linfröna och inte mössen när skörden ska läggas på gräsmattan för landrötning i några veckor. Detta görs för att ytterveden på varje strå ska ”ruttna” och bli lätt att avlägsna i jakt på själva linfibern innanför.
Mattabletterna, som varit på gång i lilla vävstolen sedan ett år tillbaka, är nu äntligen färdiga. Nu är de fållade, tvättade och manglade för vidarebefordran till Slöjdens Hus i Skövde. Där har utställningen ”Vävrosengång” vernissage på lördag 4/9. Så bra det passade då att Torsövävarna, vävstugeföreningen, ska ha sin höstkick-off just den dagen och kan starta med besök på utställningen!
Plädräckan återkom raskt från utmärkt beredning på Vävhalla i Skåne, och nu är varje pläd precis sån mjuk och fluffig som jag önskade!
En omgång randiga plädar, här till vänster, och en omgång rutiga vävda i en annan teknik, när nedan.
Nu är ny varp pådragen igen. Den här gången blir det två sängmattor i vitt, endast 55 cm breda för att passa i rummet de är avsedda för. Och det är inte hemma hos oss – här är det ju bl a hundarna som styr vad som är lämpligt och inte….
I trädgården har mitt spånadslin inom Hemslöjdens projekt #1kvmlin blommat färdigt, med ljuvliga blå blommor som kunnat beundras endast på förmiddagarna för sen faller kronbladen. Nu har det bildats fina frökapslar. Linum usitatissimum, det mest användbara, enligt Carl von Linné.
Sista pläden av mina fyra drällplädar blir i gröna milda nyanser. En del är växtfärgat av mig på en kurs i Odensåker 1981 – en oförglömlig dag med andra textilintresserade kvinnor runt eldar vid ån Tidans strand. Min första introduktion till textil kvinnogemenskap med mycket skratt och glädje.
Så härligt att garnet kommer till nytta nu äntligen!
Nu ska vävstolen strippas igen på åtminstone två av de sex tramporna och fyra av de 12 lattorna i den här uppsättningen, för nu är det planerat 4 skaft och trampor för tre trasmattor som jag ska roa mig med under sommaren – när det förhoppningsvis faller lite regn på mina odlingar och inomhusverksamhet är att föredra…
Och nu har jag alltså två rullar med plädar att skicka på beredning, dvs professionell uppruggning. Spännande!
Även i år ska jag delta i Hemslöjdens och Västra Götalandsregionens projekt ”1 kvm lin 2021”. Förra året grodde inte ens den matsked frön jag fick och sådde, men skam den som ger sig….
På den här förberedda kvadratmetern ska jag så, och i Småland lär den bästa tiden vara mellan LINnea-dagen 13 maj och CaroLINa-dagen 20 maj, säger di gamle. Här i Västra Götaland lär Erik-dagen 18 maj vara det som ska ge bäst groning så jag får hålla mig i skinnet ännu två veckor!
Men ”utslaget långt hår” och ”vit särk” som skrocket rekommenderar är inget jag ska ta på allvar. Mitt kortklippta rufs är ju alltid ”utslaget”, och det får duga med trädgårdsbyxor som vanligt!
Första räckan med fyra plädar är nerklippt och nu väver jag på nästa omgång. Den här gången blir de rutiga. Tekniken kallas dräll på treskafts kypert.
Pläd nummer ett blev helt i gråskala – väldigt ovanligt för en så färgälskande hantverkare som jag!
Så till nummer två vräker jag på med alla mina röda, varma nyanser!
Nu växer ett antal plädar fram i vävateljén. Ny varp är pådragen, och denna gång ullgarn i tre naturliga nyanser. Jag rensar i mitt garnlager, och av den här vita och grå kvalitén finns det så det räcker till en varpräcka till, för ytterligare fyra plädar!
Men beträffande inslagsgarnet upptäckte jag att det allra mesta i hyllorna var ”permanent malsäkrat” – det var äldre fynd och fådda blommor från kanske 1960-talet. På den tiden malsäkrade man med DDT-baserade medel. Så det blev en hel stor sopsäck som gick till destruktion på Bångahagens återvinningsstation inne i Mariestad. Och sen for jag till Kampes Ullspinneri i Ullervad och köpte nytt inslagsgarn till mina plädar.
Jag randade den första, röda pläden utan att mäta ränderna alls. Varje spole fick räcka så länge den räckte – randningen bestämde jag i fönstersmygen bakom vävpallen så att fördelningen av nyanserna blev jämn och vacker.
Ett nytt sätt att göra stadkanter testar jag den här gången. Plädar kan bli lite slankiga i kanterna, och det här nya sättet verkar än så länge bli ett bättre alternativ!
Markeringstråden i kanten skvallrar om att det finns en knut någonstans på garnet utmed vävnaden just här. Innan plädräckan går till beredning måste alla knutar lösas upp och ändarna sys in jäms med inslags- eller varptrådarna så att de blir osynliga. Annars kan beredningsprocessen i kardborre-maskinen äventyras.
Temperaturen i ateljén är precis lagom för mina små plantor – rotselleri, purjolök och tre sorters sallat. Rummet håller 18 grader och närmast fönsterrutan är det bara 15, och så har jag investerat i en växtbelysning för att få optimalt växtresultat. Båda mina stora intressen på samma plats!
Det blev ju lite annorlunda än vad jag hade tänkt! Men jag är inte så road av att upprepa mig, så det blev något nytt, manuellt inplock av den kornblå trasan, i rombformer längs mattans mitt. Den kornblå färgen kommer igen i mattans fållar, så att det förhoppningsvis bildar en helhet. Inuti de större romberna plockar jag dessutom in enstaka kornblå trasor, för att definiera dem ytterligare.
Adventljusstakarna är på plats, ljusslingor förgyller utemiljön, och jag har vintersått en liten kruktomat som har grott och ska få växa i ett fönster under växtbelysning! Ljus behöver vi alla, mänskor, djur och växter!
