Det ska bli en duva. Då börjar jag ju med stjärten, men efter ett bra tag upptäcker jag ju att jag gjort ett trampfel. De diagonala linjerna, svarta i det vita, har ju ett brott fem centimeter från start!
Bara att bita i det sura äpplet och repa upp. ”Ingen vet hur lång tid det tagit, men alla kan se resultatet” sa min farmor.
Dessutom fick jag ”chansen” att sen sy samman alla lösa trasor av dem jag repade upp, så jag slapp skarva under vävningens gång – somt har också fördelar, kan jag tänka…