Sen ett helt år tillbaka har jag inte uppdaterat bloggen – brrr! Men som alla vet så kom en pandemi över oss, och även om vi här hemma hittills varit förskonade från covid-19 så har vi förstås påverkats, som alla andra.
Torsövävarnas flytt till våra lokaler här hemma blev av helt enligt plan i slutet av februari, men sen fick vi ju pausa all verksamhet från 13 mars till 3 september. Jag måste erkänna att luften gick ur mig totalt i det läget – så mycket engagemang och ansträngning under större delen av 2019, och sen blev det ett sånt antiklimax! Men under vävstugestängningen använde jag tiden och frånvaron av väverskor till att renovera alla fönster i lokalen, ett i taget inne i vår tvättstuga, och det var ju spännande med oljning, kittning, grundning och målning. Mitt mantra blev ett citat av Pippi Långstrump: ”Det har jag aldrig gjort förut, så det ska säkert gå bra!” Och bara man håller på så blir det ju klart, så småningom…
Sen i början av september startade vi upp verksamheten igen, när skolstarten inte visade sig medföra någon akut ökning av smittan. Och nu, i början av november, har vi fått stänga ner igen, i enlighet med Folkhälsomyndighetens rekommendationer för möten mm inomhus i trånga lokaler. Surt men nödvändigt.
Min egna vävning har varit på total paus under hela den här tiden. Först igår började jag åter sy samman trasor för att väva ner resterande oblekt mattvarp – tänker mig en turkos matta med kornblå smala rutor på, som en kombination av dessa båda mattor kanske!
Uppdraget är att skapa tre likadana mattor till ett kök där tonen ska vara isblåturkos, och med orange och rosa accenter.
Att skapa jämnt melerade mattor är en konst i sig. Alla olika trasor sorteras i högar, och ihopsyningen tar vid med en trasa från varje hög, runt runt i samma följd hela tiden. 
Mot slutet, när några nystan är klara och en eller två trassorter börjar tryta måste resten fördelas jämnt på resterande nystan. Till den här uppsättningen, med tre likadana mattor 3,20 m långa, behöver jag drygt 12 kg färdigt material. Nu tar det bra på mitt överfulla trasförråd!
Så här blev min systerdotters matta, med tre naturliga färger på ull från hennes egna får!
”Mattullgarn” som ingen jag frågat i branschen har sett tidigare. Min systerdotter Åsa har får och lät ullen spinnas till dels stickgarn, dels mattullgarn, och nu ska jag väva mattor åt henne som 40-årspresent! Ullen är spunnen runt en kärna av jutegarn, eller om det var hampa. Jag började med ett prov 70×50 cm på en svart mattvarp jag hade kvar, och det blev tjockt, stabilt och ganska vackert med kypertbindningen som växlar riktning. Hur hållbarheten är återstår ju att se. Den ska hon i alla fall ha under sitt skrivbord. Nu har jag satt upp mera svart varp och går loss på den stora mattan, 70 x 300 cm. Spännande! 
