Nytt år, nya mattvävar

Nu är jag igång igen! Drömmen om en riktig påskmatta håller på att bli verklighet. Men först krävs förstås en massa moment som varpning, förskedning, pådragning, solvning, skedning och framknytning samt till sist upp- och nerknytning. Grekiska för den som aldrig sett vävning, och välkända begrepp för oss som praktiserar!

Här sker varpning, dvs från stora trådrullar skapar jag en varp – alla trådar som tillsammans utgör ena halvan av väven, den längsgående. Här en förhållandevis kort mattvarp, 11 m, som räcker till 4 mattor på 2,25 m vardera. En del försvinner i fransar, en del, 10%, i detta fall alltså ca 1 m, ”försvinner” i alla upp-och nerböjar som varpen måste göra omkring trasinslaget! Matte på hög nivå, alltså!

Sen kommer förskedning. Då ser jag till att varpen blir utbredd till den bredd mattan ska ha i vävstolen, plus några cm till som den går ihop i vävningen.

Sen kommer pådragningen. Tyngder i en hink i ena ändan förankrar varpflätan, och jag tar i för kung och fosterland med träratten vid andra bommen för att dra på så stramt som möjligt. Och jämnt! Det här är rena workoutpasset! Här är jag i början – koftan åker alltid av sen.

Solvning kommer härnäst. Varje enskild varptråd, 264 i den här uppsättningen, ska träs igenom ögat i ett solv. Hur man trär här avgör sen hur mönstret på väven blir. Här trär jag så att det blir ”tuskaft”, dvs varannan tråd går upp och varannan ner när det tvärgående inslaget, trasan, sedan läggs in.  

Skedning: Nu bestäms exakta bredden på väven. Den blåkantade stålskenan har ett givet avstånd mellan varje ”ben”, och varje tråd träs igen en och en genom skenans öppningar. 264 trådar och 3 öppningar/trådar per cm ger en bredd på 86 cm som blir en 80 cm bred matta!

Framknytning: Varpen knyts omkring en käpp som är förankrad i tygbommen, dvs där mattan ska komma att rullas upp allteftersom den vävs. Alla trådar måste spännas lika mycket, annars blir väven bubblig och ojämn. Knutarna kan få göras om flera gånger innan jag är nöjd…

Överbindning, dvs solvens käppar knyts fast i nickepinnarna så att dom rör sig två och två upp och ner……

…när man trampar på tramporna, som också måste knytas fast i solvkäpparna, fast underifrån.

Trasorna, skurna med rullkniv i 1½ cm breda remsor, sys ihop på diagonalen. Nu väljer jag om det ska bli enfärgade, ”platta” färgfält, eller om jag ska ha spräckliga, melerade. Det här är ett meditativt jobb, fast otroligt dammigt!

Här är färdigt material till fyra mattor: en gul påskmatta, en grönmelerad, en blekt turkos och en ljusblå/röd. Alla på den oblekta varpen som just blivit pådragen.   

ÄNTLIGEN!  Egentligen skulle jag tagit en bild på mina mungipor istället. I det här läget pekar dom alltid uppåt, om alla tidigare moment genomförts enligt konstens alla regler. Nu återstår alltså själva vävandet, som också är fysiskt tungt. Men meditativt. Och huvudet har redan börjat grunna på nästa väv….

Det här inlägget postades i Vävning. Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>