Måste bara lägga ut bilden på hur mattan fortskrider med RÄTT trampuppknytning. ”Felbilden” från förra inlägget tog jag 11 mars, ”rättbilden” nedan 21 mars – inte så högt tempo i vävstugan kanske, men huvudsaken är att det blir bra, och att jag har roligt under tiden!
Som min farmor brukade säga: ”Alla kan se resultatet, men ingen vet hur lång tid det tog.” Hennes valspråk som jag har gjort till mitt, i min produktion.
Matta av rest-trasor tänkte jag, på svart varp så att bindningen, i det här fallet gåsögon, skulle framträda tydligt. Ingen skiss den här gången, utan jag plockade bara ihop trasorna i färgränder, och tänkte vita trasor emellan varje färgrand. Enkelt och improviserat!
Sen körde jag igång och vävde, sådär 60 cm, och mattans baksida blev synlig ovanför mina knän… Fast det som syns här på bilden är ju rätsidan och det ser ju bra ut. Det gjorde det INTE på baksidan. Jag hade knutit upp tramporna till oliksidig kypert, så att 3/4 av inslaget syntes på rätan, och därmed 3/4 av varpen på avigsidan. Det blev till att repa upp, alltihop, knyta om till liksidig kypert, och börja om från början. Så jag citerar Falstaff Fakirs travestering på Viktor Rydbergs Kantat här ovan: ”Vad rätt du tänkt – fast det vart fel…”
Kolla saxen!
Idag gick jag i mål med min del av projektet Salongsmöbel! Det blev 11 m och 47,5 cm, sen orkade jag inte trampa ner kvarvarande varp tillräckligt för att knô in skytteln något mer. Tapetsören får 9 rapporter (randomgångar) extra, utöver beställda 11 meter, att fixa och trixa till mönsterpassningen med.
Det blev en tung rulle att frakta till tapetserarverkstaden, och jag hoppas mannen i fråga begrep att det var sisådär 11000 kr som jag kom dragande med. 2600 kr i materialkostnad, och ca 9000 kr i arbetskostnad, om jag räknar med blygsamma 150 kr/tim i vävlön.
Det känns stort att kunna GÖRA något sånt här, istället för att köpa motsvarande tyg. – Jag tror att mormor och morfar hade varit stolta. Och även farmor, som var den som satte mig på banan med vävning från första början, när jag bara var 12 år…
Äntligen är ”gladhålet” uppe! Farmors uttryck för när garnbomskäppen lämnar bakre sträckbommen och det blir luft emellan, där det enbart varit varp förut. Pigorna som vävde oändliga meter lakansväv förr lär ha väntat otåligt på ”gladhålet”….
Och det får jag väl tillstå att jag också gjort. Det är inte gjort i en handvändning att väva 11 m möbeltyg i lin/bomull…
Och på den lilla lilla lappen står det faktiskt ”1100”, dvs nu är jag egentligen klar. Men eftersom varpen räcker en dryg halvmeter till, och det finns inslagsgarn så det räcker, ska jag underlätta för tapetsören genom att väva så länge det går. Så får han lättare med marginalerna vid ev mönsterpassning med ränderna!
Möbeltyget till ärvda salongsmöbeln växer vidare. Nu har jag vävt 6,40 av dom nödvändiga 11 meterna. Eftersom jag känner mig själv som en obotlig tidsoptimist som ofta börjar alldeles försent med stora projekt – och därför nästan knäcker mig för att leverera i tid – så har jag schemalagt den här vävningen:
Fem ränder per dag, fem dagar i veckan – det blir drygt 1 m tyg per vecka, och då bör nerklippningen kunna ske innan trädgårdssäsongen kör igång på allvar. Så det är vad jag gör: 5 ränder måndag-fredag, någon gång lite mer när det flyter på bra.
Sen har vi stoppen i maskineriet: spolningen av inslagstråden. Jag förstår att min farmor lät pappa och hans systrar sköta spolmaskinen åt sig – det hade underlättat med lite barnarbete… Men jag tröstar mig med att det ger bra variation för nacke och axlar, rent ergonomiskt….
”Fådda blommor” som Kurtan sa, är ganska spännande. En varp med tillbehör fick jag av en bekant som påstod sig aldrig vilja väva igen. Hur nu något sånt är möjligt…? Men jag tog tacksamt emot påsen med material.
Idag har jag undersökt det hela närmare. Det var merceriserat bomullsgarn, ca 4,5 meter, solvat och skedat och med perfekta omknytningar överallt. Samt tillhörande vävnota så jag kunde se vad ursprungstanken varit: Vita kuddar i noppväv. Inte så kul tycker ju jag, så nu får det bli något annat. I ett nafs var denna varp i eftermiddag förberedd i lilla vävstolen, klar för pådragning imorgon. Och efterarbetet, solvningen t ex, är ju redan klar!
Fast om jag ska göra en liten gardin till badrummet, som insynsskydd mot altanen, får jag nog skeda om med tät- och glesränder. Spännande är det i alla fall!
Möbeltyget i den stora vävstolen känns mest som produktion nu, som måste bli färdig. Fast det blir vackert, det också!
En liten Brio-vävstol från Kyrkornas Second Hand har idag fått ny varp för att bli en julklapp till ett barnbarn! Min väninna hade tanken att hennes barnbarn skulle kunna väva något till sig själv, en halsduk kanske, så jag har dragit på en varp av ett supermjukt garn av bomull/akryl. Nyttigt för mig som är så fixerad vid naturmaterial, dvs ull och lin, att ”tänka utanför boxen”, dvs helt fokusera på vad som är bäst för att en 5-åring ska tycka att vävning är superkul. Både lätthanterligt, och jätteskönt att ha på sig!
Sen blev jag 5 år själv. Jag har vävt ner min halsduk, mamma/mormor har klippt ner den ur vävstolen och knutit fransarna, och den blev jättefin. Då vill jag ju fortsätta att väva något mera! Med en gång!! – Så med det i bakhuvudet drog jag alltså på varp till två halsdukar, i ljusgrått garn. Ett nystan knallrosa till hennes egen som är lite påbörjad, och ett nystan blått till någon annan, så hon kan göra en till, direkt!
Nu gör mannen tre små skyttlar, för dom fattades, i sin träverkstad. Sen kan vi leverera!
Vilken fantastisk julmarknadshelg vi har haft! Först på lördagen på Vadsbo Museums Julmarknad, med hantverkare på Stallet (och utanför på gården) som det brukar vara. I år liksom förra året stod vi dock inne i värmen! Museet hade också fixat en aktivitet, Tomtens verkstad, för yngre besökare genom samarbete med esteteleverna på gymnasiet, vilket verkligen drog dit både gamla och unga. Fullt med folk drog genom lokalerna, och på gården utanför fick man stundtals nästan knô sig fram. Helt underbar stämning, och en avlyssnad kommentar löd: ”Nu behöver vi inte åka till varken Vadstena eller Lübeck, för nu har verkligen Mariestad lyckats att skapa en fantastisk julmarknadsstämning!”
Vi packade inte ens ur bilen på lördagskvällen när vi kom hem, för på söndagsmorgonen drog vi till Torsögården här på ön och skyltade upp igen, nu för Torsö Röda Korskrets’ minijulmarknad med totalt sex utställare. Även här strömmade Torsöborna till, samt även tillresta från fastlandet, och alla utställarna, samt även Rödakorskretsen, var jättenöjda med resultatet. Avslutningsvis fyllde vi Torsö kyrka kl 18 till en fin 1:a Adventsgudstjänst med LaVidakören, flöjt- och trumpetsolister till Hosianna, och vi var tre kyrkvärdar för att klara av kollektinsamlandet under psalmsången.
Nu blir det något lugnare tempo, men fortfarande några beställda julklappar som ska skapas och levereras. Vad säger jag inte – ifall mottagarna skulle kika in här…
Slutspurtat med hårt arbete inför helgens julmarknad på Stallet i Mariestad. Monteringen av sex aftonväskor tog tre arbetsdagar, 3,5 resp 2,5 timmar vardera (när jag fått upp farten gick det fortare!). Egentligen vill jag behålla allihop själv, för att kunna växla färg beroende på kläder och tillfällen, men det var ju inte meningen från början….
Bilden visar den med Västergötlands landskapsblomma, Ljung, sydd på mörklila kläde. Brickvävt band i hellinne till.
Nu är jag igång med nya möbeltyget! Färgerna är alltså lite modernare än dom 20-talsmurriga som vävdes 1924, till en matta som morfar och mormor hade nedanför soffan i sin salong. Nu har jag ljusat upp det hela lite, och tagit fasta på färgerna i övriga textilier i rummet – halvyllegardinerna jag vävde för några år sedan, den gamla lampskärmen à la Vietnamesisk-risodlare-hatt, samt den matta som ligger där nu: Beige, rosa, vinrött och en aning blått.
Det här visar sig vara vävning som kräver närvaro varje sekund: färgbyte, trampordning, antal inslag – allt kräver koncentration, och det är den fullständiga avkopplingen från allt annat.
