Brommösunds Bruksslöjd

Man lär så länge man lever! På facebook-gruppen Vävspolen, där jag är medlem, läste jag en tråd igår om ljusäktheten i vissa färgpreparat. Den ljusäktheten var inte mycket att hurra för. Väverskan hade lagt ut en bild på en mild, ljusgrå matta med ljust röda accenter i. När hon vävde den för 5 år sedan hade den varit svart, grafitgrå och röd! Sen hade jag svårt att sova, för precis det försöker jag ju uppnå med senaste veckornas färgningar i min äldsta tvättmaskin – svart, grafitgrått och mörkt rött. Det ska matcha det engelskt röda som förra inlägget handlade om. Så idag bet jag i det sura äpplet och bestämde mig för att bleka mitt nyfärgade material innan jag använder det till mattor. Gårdagens och nattens ymniga snöfall har givit oss ett kritvitt landskap, och torkvindan står ju ute året om här. Så blekte ju tidigare generationers kvinnor sina linvävar av egenodlat, handspunnet lingarn – ut på morgonen på snötäcket mot solsidan, och så in på kvällen igen. Flera veckor i sträck. Mina trasor ska få hänga dagar och nätter, i ur och skur, sol (mycket, hoppas jag!) och blåst – tills det är dags att börja hänga tvätt istället. Så får jag se hur resultatet blir, och använda materialet i andra mattor. Till den aktuella beställningen är det bara att börja om igen, med garanterat ljusäkta färger. Vi har ju ett förstklassigt företag på nära håll: Färgkraft, i Lyrestad. Margret Kållberg kan sina saker, det är då säkert!

Måste bara lägga ut bilden på hur mattan fortskrider med RÄTT trampuppknytning. ”Felbilden” från förra inlägget tog jag 11 mars, ”rättbilden” nedan 21 mars – inte så högt tempo i vävstugan kanske, men huvudsaken är att det blir bra, och att jag har roligt under tiden!

Som min farmor brukade säga: ”Alla kan se resultatet, men ingen vet hur lång tid det tog.” Hennes valspråk som jag har gjort till mitt, i min produktion.

Matta av rest-trasor tänkte jag, på svart varp så att bindningen, i det här fallet gåsögon, skulle framträda tydligt. Ingen skiss den här gången, utan jag plockade bara ihop trasorna i färgränder, och tänkte vita trasor emellan varje färgrand. Enkelt och improviserat!
Sen körde jag igång och vävde, sådär 60 cm, och mattans baksida blev synlig ovanför mina knän… Fast det som syns här på bilden är ju rätsidan och det ser ju bra ut. Det gjorde det INTE på baksidan. Jag hade knutit upp tramporna till oliksidig kypert, så att 3/4 av inslaget syntes på rätan, och därmed 3/4 av varpen på avigsidan. Det blev till att repa upp, alltihop, knyta om till liksidig kypert, och börja om från början. Så jag citerar Falstaff Fakirs travestering på Viktor Rydbergs Kantat här ovan: ”Vad rätt du tänkt – fast det vart fel…”