Äntligen är ”gladhålet” uppe! Farmors uttryck för när garnbomskäppen lämnar bakre sträckbommen och det blir luft emellan, där det enbart varit varp förut. Pigorna som vävde oändliga meter lakansväv förr lär ha väntat otåligt på ”gladhålet”….
Och det får jag väl tillstå att jag också gjort. Det är inte gjort i en handvändning att väva 11 m möbeltyg i lin/bomull…
Och på den lilla lilla lappen står det faktiskt ”1100”, dvs nu är jag egentligen klar. Men eftersom varpen räcker en dryg halvmeter till, och det finns inslagsgarn så det räcker, ska jag underlätta för tapetsören genom att väva så länge det går. Så får han lättare med marginalerna vid ev mönsterpassning med ränderna!
Ojoj, jag blir så imponerad över ditt tålmodiga arbete, och fint blir det !
Tur att det finns gladhål att vänta på 😉 Omtänksam är du också, som tänker på tapetsören som ska ta över sen.
Kram från Lisa