Till jeansmattorna ska jag få ihop 10 kg färdigskuret trasmaterial, och jag är en liten bit på väg. Klippa är inte att tänka på när man som jag har tennisarmbåge (utan att ha spelat ett enda set!), så rullkniv är bra.
Men det gick trögt genom jeanslagren, saxen fick komma fram ändå och allt tog en evighet.
Då läste jag en kommentar i Facebook-gruppen Vävspolen som jag är med i, att ”ett skärblad räcker till att skära ungefär 20 kg trasor, sen måste man byta.” Så då bytte jag skärblad, det är cirkelrunt och vasst som ett rakblad, när det är nytt vill säga. Och det fortsatta skärandet kändes som att skära rumsvarmt smör….
Och jag funderar. Hur kunde jag tro att det som satt i skulle hålla i evighet? Det måste vara minst två år sedan jag bytte senast, och en massa mattor har sett dagens ljus under den tiden. Varför låter jag mig nöja med den dåliga funktionen och skyller på att ”skärplattan är nog sliten”, ”jag har nog inte tillräcklig kraft i armen”? När det blev så ofantligt mycket roligare att jobba så fort det i och för sig tunga skärandet plötsligt gick lätt som en plätt. Så korkat…..