Stopp i maskineriet

Man lär så länge man lever! På facebook-gruppen Vävspolen, där jag är medlem, läste jag en tråd igår om ljusäktheten i vissa färgpreparat. Den ljusäktheten var inte mycket att hurra för. Väverskan hade lagt ut en bild på en mild, ljusgrå matta med ljust röda accenter i. När hon vävde den för 5 år sedan hade den varit svart, grafitgrå och röd!

Sen hade jag svårt att sova, för precis det försöker jag ju uppnå med senaste veckornas färgningar i min äldsta tvättmaskin – svart, grafitgrått och mörkt rött. Det ska matcha det engelskt röda som förra inlägget handlade om.

Så idag bet jag i det sura äpplet och bestämde mig för att bleka mitt nyfärgade material innan jag använder det till mattor. Gårdagens och nattens ymniga snöfall har givit oss ett kritvitt landskap, och torkvindan står ju ute året om här. Så blekte ju tidigare generationers kvinnor sina linvävar av egenodlat, handspunnet lingarn – ut på morgonen på snötäcket mot solsidan, och så in på kvällen igen. Flera veckor i sträck.

Mina trasor ska få hänga dagar och nätter, i ur och skur, sol (mycket, hoppas jag!) och blåst – tills det är dags att börja hänga tvätt istället. Så får jag se hur resultatet blir, och använda materialet i andra mattor.

Till den aktuella beställningen är det bara att börja om igen, med garanterat ljusäkta färger. Vi har ju ett förstklassigt företag på nära håll: Färgkraft, i Lyrestad. Margret Kållberg kan sina saker, det är då säkert!

 

Det här inlägget postades i Vävning. Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>