Ytterligare en förlust har drabbat mig. Min dvärgschnauzertik Daisy, 12,5 år, fick gå över regnbågsbron i förra veckan. Cystor i tandben och käkben med åtföljande svåra smärtor gjorde själva beslutet lättare att fatta tillsammans med veterinären, men det är ändå så svårt. Man vet ju det redan när man skaffar en hund, att den här dagen kommer, förr eller senare. Men lätt är det aldrig.
En evig tur är det att jag har min andra dvärgschnauzer, Viktor, kvar. Han är ”bara” 9 år, och jag hoppas han håller många år till, så att han kan fortsätta att stampa på min mage på morgnarna så att jag kommer ur sängen… Och kräva promenader så att jag kommer ut i friska luften, oavsett väder.
I stora vävstolen har jag knutit på en aprikosfärgad varp till ytterligare en omgång ullhalsdukar. Den första blev med samma inslag som i varpen, och den andra med gult silke som inslag. Spännande!
Och imorgon har vi sista bussbesöket för säsongen – det brukar vara jättetrevligt med intresserade besökare både i Torsövävarnas vävstuga och i min lilla Butik. Och förstås i båtbyggeriet där Torsösnipans vänner håller till här i Brommösund!